Förlusten av biologisk mångfald hamnar ofta i skuggan av klimatförändringarna, som Swesif tidigare noterat, trots att frågan är minst lika viktig för planetens framtid. Under FN:s konvention om biologisk mångfald, CBD COP15, som hölls i slutet av förra året i Montreal var det äntligen dags att se naturkapitalet stå i rampljuset.

Vad har hänt sedan dess och hur framskrider arbetet med att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald globalt och på hemmaplan? I denna artikel tar vi en titt på utvecklingen under de senaste månaderna och sammanfattar vilka resurser som investerare och företag kan ta hjälp av i sitt arbete med denna viktiga hållbarhetspusselbit.

Mer än 30×30

Nästan tvåhundra länder har nu undertecknat det nya globala ramverket, Kunming-Montreal Global Biodiversity Framework (GBF), Eller 30×30-avtalet som det också kallas. Trots oenighet i många sakfrågor och till och med protestaktioner från en del utvecklingsländer mot de föreslagna finansieringsmekanismerna, lyckades COP15 delegaterna att enas kring ett avtal och ett övergripande mål. GBF har korats som en milstolpe i arbetet med biologisk mångfald, i nivå med klimatavtalet från Paris 2015.

Målet är att återställa och skydda 30 procent av världens land- och havsområden senast 2030, därav namnet 30×30, vilket onekligen är en kraftfull slogan: konkret och lätt att komma ihåg. Faktum är dock att avtalet innehåller mycket mer än detta övergripande mål. GBF innehåller fyra tillståndsmål som ska uppnås till 2050 samt ytterligare 23 åtgärdsmål. Ambitionen att de rika länderna ska stötta utvecklingsländerna med resurser för att bevara den biologiska mångfalden är ett exempel på ett av dessa mål. Dessutom innehåller avtalet tydliga formuleringar kring skydd av ursprungsbefolkningars rättigheter i syfte att de ska kunna förvalta sina landområden när länderna ska ta fram sina nationella planer för att bevara den biologiska mångfalden. GBF efterlyser också hållbart utnyttjande av naturresurser och uppmanar till hållbar produktion och konsumtion.

Att sätta upp detaljerade och konkreta målsättningar är en bra början. Minst lika viktigt är det dock att säkerställa att avtalet inte förblir en pappersexercis genom upprättandet av en uppföljningsmekanism. Glädjande nog lyckades delegaterna i Montreal enas kring hur varje land bör arbeta med och följa upp frågan på nationell nivå samt beskriva obligatoriska och frivilliga indikatorer för att mäta genomförandet av det nya ramverket.

Dags att skrida till verket

Mottagandet av det nya globala ramverket har över lag varit positivt. ”Vi måste nu se till att den här planen genomförs,” kommenterar Lovisa Hagberg, policychef på WWF. ”Det finns inte tid för ursäkter och förseningar – vi människor är beroende av en fungerande natur, för vår hälsa, välfärd och försörjning kan inte vänta.”

Detta kan dock vara lättare sagt än gjort. Det saknas knappast vilja att investera i lösningar som främjar biologisk mångfald, särskilt bland institutionella investerarare. Områdets stora komplexitet, avsaknaden av ekonomiska incitament och regelverk har dessvärre varit kritiska hinder hittills för att naturbevarande investeringar ska kunna växa i tillräcklig omfattning.

Det är vanligt att dra paralleller till investeringar på andra miljöområden, exempelvis klimatrelaterade lösningar. Att mäta olika verksamheters påverkan på biologisk mångfald är dock betydligt mer komplext än att mäta koldioxidavtryck då man behöver ta hänsyn till många fler variabler för att bedöma det biologiska mångfaldfotavtrycket på ett korrekt sätt. Ofta saknas det dessvärre tillförlitliga data för många av dessa variabler.

Hjälp på vägen

Internationellt pågår flera initiativ som syftar till att hitta nya vägar framåt. Till exempel har Natural Capital Finance Alliance och FN:s miljöprogram World Conservation Monitoring Centre (UNEP-WCMC) tillsammans skapat det fritt tillgängliga verktyget Exploring Natural Capital Opportunities, Risks and Exposure (ENCORE) för att hjälpa finansiella aktörer att ta hänsyn till naturkapitalrisker i sin investeringsverksamhet.

Tidigare i år publicerade även Taskforce on Nature-related Financial Disclosures (TNFD) sitt senaste förslag för rapporteringsramverk kring biologisk mångfald. Med tanke på uppdragets brådskande karaktär har TNFD strävat efter att utforma riktlinjerna så att det ska vara enkelt för marknadsaktörer att använda dem direkt. Ett sätt att uppnå detta har varit att undvika upprepning av det som redan rapporteras inom ramen för befintliga hållbarhetsstandarder som Global Reporting Initiative (GRI), International Sustainability Standards Board (ISSB) och European Financial Reporting Advisory Group (EFRAG). Konsultation kring TNFD:s ramverksförlag pågår och den slutliga versionen förväntas publiceras i september.

Genom att engagera sig i TNFD och andra relevanta initiativ, såsom Finance for Biodiversity Foundation och Science-based Targets Network, kan investerare också dra nytta av det kunskapsutbyte som är ovärderligt i införlivandet av GBF-målen.

Den svenska modellen

Arbete med att överbrygga gapet mellan högt ställda mål och konkreta åtgärder pågår även på hemmaplan, i Sverige. Tidigare i år, på den Biologiska mångfaldens dag, 22 maj, presenterades exempelvis en ny modell för att värdera biologisk mångfald. Projektet CLImB, vilket står för Changing Land-use Impact on Biodiversity, har pågått sedan 2020, och leds av Ecogain tillsammans med medlemmar i nätverket Business@Biodiversity Sweden i syfte att implementera nya arbetssätt för att värdera biologisk mångfald.

Enligt Anna Käller, miljöspecialist på Svenska kraftnät som deltar i projektet, är det svårt och komplext att värdera verksamheters påverkan på biologisk mångfald. ”Det är inte ovanligt att olika parter bedömer samma påverkan olika. CLImB:s målsättning har varit en modell som kan användas för en objektiv bedömning av värde och påverkan och även möjliggöra uppföljning av åtgärder och mål,” säger Käller. Modellen blir tillgänglig den 1 september och då hoppas dess utvecklare att så många som möjligt kommer att vilja testa den.

Sveriges formella åtaganden

I likhet med EU:s andra medlemsländer har Sverige ställt sig bakom unionens gemensamma strategi om biologisk mångfald. I början på juni rapporterade Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten, på uppdrag av Sveriges regering, landets konkreta utfästelser om bevarande av biologisk mångfald till EU. Enligt rapporten ska Sverige fram till år 2030 förbättra tillståndet för ett antal naturtyper och arter samt öka arealen skyddade områden.

”Detta blir ett viktigt första bidrag från Sverige till det gemensamma arbetet med att skydda och återställa den biologiska mångfalden inom EU,” säger Helene Lindahl, projektledare för regeringsuppdraget på Naturvårdsverket.

Under hösten kommer EU-kommissionen att analysera alla medlemsländers utfästelser för att bedöma om de är tillräckliga för att målen i EU:s strategi om biologisk mångfald ska kunna nås. I nästa steg ska medlemsländerna rapportera hur det går med de förbättringar de tagit på sig att genomföra innan 2025 och slutligen 2030.