Biologisk mångfald; i väntan på COP15

Förlusten av biologisk mångfald hamnar ofta i skuggan av klimatförändringarna, trots att frågan är minst lika viktig för planetens framtid. Inför det här året var förhoppningarna stora om att äntligen få se naturkapitalet stå i rampljuset. Den annalkande 15:e partskonferensen (COP15) för FN:s konvention om biologisk mångfald (CBD) förväntas fastställa ett globalt ramverk för den biologiska mångfalden och ge en skjuts åt frågan, på samma sätt som Parisavtalet gjort för klimatarbetet.

Nu står det klart att COP15 mötet, som skulle ha ägt rum i Kunming under april-maj 2022, återigen flyttats fram och att de förberedande FN-förhandlingarna i Genève under april gett enbart små framsteg. Eftersom man inte kommit i mål, ska ett extra möte hållas i Kenya i juni. Visserligen har förslaget om att sikta mot att skydda och återställa 30 procent av land och vatten fått brett stöd. Att enas kring ett nytt mål är dock bara en början som inte kommer att få någon effekt utan tillräcklig finansiering och noggrann uppföljning.

 

Hur förvaltar vi planetens naturkapital?

För professionella investerare, vana vid att diversifiera sina tillgångar för att skapa en robust portfölj, bör logiken bakom behovet av att bevara den biologiska mångfalden vara lätt att förstå. Biologisk mångfald är en nyckelfaktor för att våra ekosystem ska vara motståndskraftiga och fortsätta tillhandahålla de ekosystemtjänster som är en förutsättning för en hållbar samhällsutveckling. Naturen innehåller en mängd komplexa, ömsesidiga beroenden som stödjer dess fortsatta existens. Den potentiella dominoeffekt som en kris för den biologiska mångfalden kan utlösa utgör därför en högst påtaglig risk för mänskligheten.

”Vi är alla kapitalförvaltare,” skriver professor Partha Dasgupta i sin välkända rapport, The Economics of Biodiversity: The Dasgupta Review. Denna omfattande utredning beställdes av den brittiska regeringen och offentliggjordes 2021. Den visar dessvärre tydligt hur dåligt vi har förvaltat naturkapitalet som en tillgång. Dasgupta uppskattar att medan det producerade kapitalet per capita fördubblats och humankapitalet per capita ökat med cirka 13 procent globalt mellan 1992 och 2014, har naturkapitalet per capita minskat med nästan 40 procent under samma tidsperiod.

Det råder ingen brist på statistik för att kvantifiera krisen som den biologiska mångfalden befinner sig i. Viktigast är kanske att titta på de bakomliggande orsakerna. Enligt Dasgupta har marknadsaktörerna försummat att ta hänsyn till värdet av de varor och tjänster som naturen tillhandahåller. Kostnaderna för negativa ’externaliteter’[1] har inte fördelats korrekt eftersom viktiga naturresurser har betraktats som allmänt tillgängliga utan kostnad. Vi har till exempel bara nyligen börjat förstå det enorma värde som insektspollinering har för jordbruket.

 

Investerare måste bli en del av lösningen

FN uppskattar att de årliga investeringarna i naturbaserade lösningar (nature-based-solutions, eller NbS) skulle behöva öka väsentligt fram till 2050. En stor del av detta kapital måste komma från den privata sektorn.

I en rapport från 2021, State of Finance for Nature, konstaterar FN att inflödet för närvarande är cirka 133 miljarder US-dollar per år i NbS, med 2020 som basår, varav 86 procent utgörs av offentliga medel, primärt från nationella regeringar. Nästan två-tredjedelar av dessa pengar används till att återställa skogar och torvmarker, bedriva regenerativt jordbruk, skydda vattenresurser och skapa naturliga system för kontroll av föroreningar.

Den privata sektorns finansiering av naturskydd uppgår till 18 miljarder US-dollar per år, om man räknar med kompensation för bortfall av biologisk mångfald, företagssatsningar i hållbara leveranskedjor, privata investeringar och mindre belopp från filantropiska stiftelser. Jämfört med klimatfinansieringen framstår dessa satsningar från privat håll som relativt blygsamma.

Investeringarna i naturbaserade lösningar behöver minst tredubblas i reala termer fram till 2030 och fyrdubblas fram till 2050, enligt FN:s rapport, om världen ska kunna uppnå sina mål för klimatförändringar, biologisk mångfald och markförstöring. Denna ökningstakt skulle motsvara kumulativa totala investeringar på upp emot 8,1 biljoner US-dollar och framtida årliga investeringar på 536 miljarder US-dollar. Forskarna är noga med att påpeka att deras rapport inte omfattar alla typer av NbS. Exempelvis har nödvändiga åtgärder som rör havsmiljön inte tagits med i uppskattningarna.

Swesif valde 2021 att göra en särskild satsning på frågan om biologisk mångfald. Se Professor Beatrice Cronas presentation ”Why care about biodiversity?”, videon från webbinariet “Biodiversity and Finance – Why and What?“, eller filmen från webbinariet “Biodiversity and Finance – How?”.

 

Var ska man börja?

Kapitalförvaltare och andra finansiella aktörer behöver ett praktiskt ramverk för att identifiera de områden där de har störst inverkan på biologisk mångfald, analysera dem noga, sätta relevanta mål och påbörja ett systematiskt förändringsarbete. Exempel på ett sådant ramverk erbjuder Finansinitiativet inom United Nations Environment Programme (UNEP) i sin 2020 rapport, Beyond Business as Usual, skriven i samarbete med Natural Capital Finance Alliance (NCFA).

Rapporten identifierar ett antal sektorer, såsom olja och gas, gruvnäring, jordbruk, eller transport där portföljinnehav bör granskas. När man ringat in relevanta områden är det viktigt att bedöma väsentligheten av risker kopplade till biologisk mångfald som investeringar i bolag inom dessa sektorer innebär. Det är en nödvändig förutsättning om man ska kunna prioritera och sätta relevanta och realistiska mål för sitt framtida arbete.

Finansiella aktörers interna mål för biologisk mångfald kan se olika ut. Det är dock viktigt att de är anpassade till de globala och nationella målen. UNEP och NFCA föreslår att man använder till exempel FN:s mål för hållbar utveckling (SDG) 14 ’Livet under vatten’ och 15 ’Livet på land’ som vägledning, i väntan på ett mer omfattande ramverk som COP15 utlovar.

 

Hur mäter man resultatet?

Professionella investerare har länge använt ett stort antal finansiella analysverktyg för att upprätthålla en sund balans mellan risk och avkastning i sina portföljer.  När de på allvar började uppmärksamma klimatkrisen, behövde verktygslådan utökas till att omfatta mätvärden för växthusgaser (GHG), till exempel koldioxidekvivalenter (CO2e) och implicit temperaturhöjning (ITR). En förutsättning att dessa verktyg och mätvärden ska omfamnas av fler investerare är att de utformas för att vara enkla och effektiva på användarnivå.

Krisen i den biologiska mångfalden gör det återigen nödvändigt att utöka verktygslådan, den här gången med metoder och mätvärden som kan hjälpa investerare att överblicka sin påverkan på naturkapitalet. Komplexiteten i biosfärens sammanlänkade processer och tjänster kan inte fångas i ett eller ett fåtal mått.  “Finance for Biodiversity – Guide on biodiversity measurement approaches” ger vägledning.

Politiker och andra samhällsaktörer strävar vidare mot att fastställa åtgärder och mål för biologisk mångfald, men mycket arbete återstår. I väntan på tydliga riktlinjer och regler att förhålla sig till är det viktigt att ansvarsfulla investerare inte tappar fart, utan fortsätter att successivt integrera olika aspekter av biologisk mångfald i sin förvaltning. Finansiella aktörer har tidigare visat att de kan gå före reglering, när de införlivat klimat- och miljöhänsyn i sin verksamhet till exempel. Förhoppningsvis gör de det igen och avvaktar inte med att integrera biologisk mångfald i sina affärsmodeller och beslutsprocesser. Det viktiga arbetet med att säkerställa att naturen skyddas och återställs kan inte vänta.

[1] Externaliteter kan beskrivas som ekonomiska transaktioner som påverkar nyttan för tredje part.

 

Bild av Gerd Altmann från Pixabay

Previous articleProjekt – Hållbar Ränte- & Kreditförvaltning