Taxonomiförordningen, den omtalade ramregleringen av vilka ekonomiska verksamheter som ska anses vara miljömässigt hållbara, har anlänt. Den 21 april publicerade EU-kommissionen den delegerade akten med tekniska granskningskriterier för klimatrelaterade mål i taxonomin. Inom Swesif har intresset för det nya regelverket varit enormt. Det är lätt att förstå, då även de medlemsorganisationer som inte formellt omfattas av taxonomiförordningen, påverkas, mer eller mindre, av den. Vi vände oss därför till några av Swesifs sakkunniga medlemmar för att höra mer om vilka frågor och problem de tampas med i samband med införandet av det nya regelverket.
Denna informella undersökning kretsar kring utmaningarna som taxonomin medför. Trots detta är de flesta medlemmar noga med att påpeka i sina svar att de överlag ser konstruktivt på ramregleringen. ”Vi har en positiv grundinställning till taxonomiförordningen och dess syfte att skapa tydlighet på marknaden kring hållbara investeringar och uppskattar det omfattande arbete som ligger bakom framtagandet av densamma,” understryker Magdalena Håkansson, hållbarhetsansvarig på Första AP-fonden. Emilie Westholm, chef ansvarsfullt ägande på Folksam, håller med och tillägger: ”Vår förhoppning är att taxonomin och EU:s kommande regleringar skapar en tydlighet i marknaden som hjälper både bolag att ställa om och investerare att kanalisera mer kapital i rätt riktning.”
Främsta utmaningen stavas ´data´
”Initialt kommer tillgång till tillförlitlig och jämförbar data vara en utmaning för investerare, då kriterierna i många fall är relativt detaljerade, framförallt för investerare som applicerar taxonomin i bredare portföljer,” resonerar Håkansson. Just datakvalité och tillgänglighet är något som många av medlemmarna pekar ut som den främsta utmaningen med det nya regelverket. ”Tillgång till tydlig redovisning innan innehavsbolagen har börjat redovisa, och kvaliteten på data givet vad vi sett inom klimatredovisning generellt,” är något som oroar Carina Silberg, ansvarig för ägarstyrning och hållbarhet på Alecta. Även Maria Lilja på Kåpan Pensioner är bekymrad över det faktum att finansiella aktörer behöver redovisa i enlighet med Taxonomin innan bolagen de investerar i har krav på sig att göra detsamma.
”De första ett-två åren kommer data att vara en signifikant utmaning då bolagsrapporteringen inte kommer ha utvecklats tillräckligt,” medger även Peter Sandahl, hållbarhetschef på Nordea Liv och Pension. ”Särskilt för oss, som investerar i en lång rad olika tillgångsklasser, kommer tillgängligheten till högkvalitativ data vara en utmaning,” tillägger han.
Det är komplicerat
En annan fråga som många av Swesifs medlemmar tar upp är regelverkets komplexitet, det vill säga alla detaljerade och omfattande kriterier som både bolagen och investerarna måste sätta sig in i på relativt kort tid. ”Många gånger är kriterierna såpass detaljerade att det kan bli svårt för bolagen att avgöra om deras verksamhet uppfyller kraven,” påpekar Celia Grip, senior hållbarhetsspecialist på Swedbank Robur. ”Risker finns naturligtvis att olika tolkningar görs av olika bolag och att jämförbarheten därmed inte blir optimal och i förlängningen att kapitalflöden inte fördelas optimalt baserat på bidrag till klimatomställningen,” tillägger hon. Fredric Nyström, chef ansvarsfulla investeringar på Öhman, anser att det är svårt ”som investerare att kunna verifiera såpass granulär data.” Han pekar särskilt på DNSH[1]-kriteriet, som enligt honom är ”klurigt att bedöma.”
”För egen del tror jag att en av de stora utmaningarna är att man försöker skapa klarhet och tydlighet genom regler och terminologi, utan att den underliggande verkligheten är konsekvent och tydlig,” reflekterar Johan Florén, Chef kommunikation och ägarstyrning på Sjunde AP-fonden. ”Verkligheten är komplex. Hållbarhet betyder i dag ett antal olika saker som delvis är oförenliga. Dessutom ska regelverket tillämpas konsekvent i ett antal olika länder med väldigt olika kultur och förutsättningar,” påminner han.
Enligt Silberg finns en risk att marknaden missuppfattar ramregleringen och ställer ”orimliga förväntningar på helt taxonomi-förenliga portföljer snarare än att det är en mörkgrön målbild att röra sig mot.” I samma anda nämner Sandahl ytterligare en potentiell missuppfattning: ”Givet vad taxonomin är och inte är så kommer det också bli viktigt att den inte blir den enda mätstickan för hur investerares hållbarhetsarbete utvärderas, vilket kan få negativa konsekvenser.”
Är alla (sektorer) lika inför lagen?
Taxonomin riktar sig mer specifikt mot ett antal sektorer. Det innebär att dessa kommer att granskas extra noga, samtidigt som det kommer att saknas klarhet kring klassificeringen av aktiviteter i andra sektorer. ”Det finns många frågetecken,” säjer Lilja, ”bland annat kring energisektorn. Hur kommer till exempel naturgas att kategoriseras framöver?”
Robert Viscai, senior ESG investeringsspecialist på SEB IM, utvecklar resonemangen vidare. Enligt honom kommer den obefintliga transparensen kring bolagsspecifika ekonomiska aktiviteter som är i linje med taxonomin att vara en utmaning för alla aktörer, i alla sektorer. Han påpekar dock att vissa kommer att drabbas hårdare: ”Detta skapar extra osäkerhet i Industrials, Materials och Power utilities sektorerna direkt. Vidare saknas jordbrukssektorn helt och hållet från taxonomin, vilket inte är bra då sektorn har en oerhört viktig roll i flera hållbarhetsdimensioner.” Lingyi Lu, hållbarhetschef på Söderberg & Partners, håller med Viscai och tillägger att ”givet det senaste utkastet på de delegerade akterna, kommer många investerare och bolag ha svårt att finna ro i att konventionellt skogsbruk inte anses vara grönt.”
Celia Grip resonerar kring vad denna sektorfokus innebär för fondförvaltare: ”Många fonder kommer att få en låg total taxonomisiffra, trots att de kan investera i bolag vars verksamheter kan vara viktiga för omställningen till ett mer hållbart samhälle, men inom sektorer som inte finns med i taxonomin idag. Vi kan se att de bolag som kommer att få relativt höga taxonomisiffror är de som verkar i sektorer som började ställa om tidigt och där teknologierna redan är på plats och lönsamma. Risken finns givetvis att sparare får svårt att göra den distinktionen och se den bakomliggande förklaringen till olika taxonomisiffror.” Celia Grip har redan börjat fundera på potentiella lösningar. ”Ett sätt att tydliggöra detta för spararna kan vara att ange hur stor andel av fonden som investerar i sektorer som ingår i taxonomin och av den delen hur stor del som investerats i aktiviteter i linje med taxonomins krav, dvs miljömässigt hållbara aktiviteter,” avslutar hon.
Vägen framåt
Kommissionen väntas formellt anta akten i slutet av maj 2021. Därefter inleds en tidsfrist om fyra månader då rådet och EU-parlamentet har möjlighet att invända mot akten. Om det inte finns några invändningar så träder den delegerade akten i kraft och ska enligt förordningen tillämpas från och med den 1 januari 2022.
”Det som kommer nu är bara ett steg i en lång rad av förhandlingar och anpassningar. Den stora möjligheten om man lyckas är att djungeln av halvdåliga och oförenliga märkningar, standards och rankningar rensar ut,” säger Florén
Det är många som delar hans uppfattning om att ramregleringen i sin nuvarande form inte ska ses som en färdig produkt, utan snarare en process. ”Som med många andra större regelverk så kommer det ta tid innan det sätter sig,” påpekar Sandahl. ”Det finns brister och utmaningar. Dessa är kända och kommer förbättras i takt med att regelverket implementeras och rapporteringen förbättras.” Lu tillägger att den pågående processen ”skapar en unik påverkansmöjlighet för investerare att stötta och driva fram bättre hållbarhetsrapportering hos bolagen.”
Under tiden är det oerhört viktigt ”att det finns ett stort stöd och förtroende för taxonomiförordningen och att den är vetenskapligt förankrad för att utesluta risk för greenwashing,” påminner Nyström.
”Det återstår fortfarande en del pusselbitar och vi utvärderar kontinuerligt hur taxonomin kommer att påverka våra placeringsportföljer. Hållbarhetsfrågor är inte alltid svartvita, men med det sagt anser vi att det ändå är ett positivt och ambitiöst försök till att skapa en enhetlig bild av vad som är en miljömässigt hållbar ekonomisk aktivitet,” sammanfattar Westholm.
[1] DNSH, eller Do No Significant Harm, syftar på att verksamheten inte orsakar betydande skada för något av miljömålen
