När EU undertecknade Parisavtalet om klimatförändringar och FNs Agenda 2030 åtog sig unionen att arbeta för en mer hållbar samhällsutveckling. EU Kommissionen introducerade begreppet den europeiska gröna given, vilken de beskriver som ”vår färdplan för en hållbar ekonomi i EU” där målet är att ”lyckas genom att omvandla miljöutmaningarna till möjligheter inom alla politikområden”. I juni 2018 tillsatte EU-kommissionen expertgruppen (Technical Expert Group, TEG) med uppdrag att ta fram ramverk som ska stödja denna gröna omställning. Swesifs styrelseledamot, Robert Vicsai, hjälper till att förklara vad de nya EU-regleringarna inom ESG innebär.
TEG har kommit med tre lagförslag.
EU-taxonomin är ett enhetligt klassificeringssystem som gör det möjligt att avgöra om en ekonomisk aktivitet inom ramen för en verksamhet är miljömässigt hållbar. Taxonomin har sex miljömål: begränsning av klimatförändringarna; anpassning till klimatförändringarna, ett hållbart utnyttjande och skydd av våra marina miljöer, övergång till en cirkulär ekonomi med förbättrad avfallshantering och återvinning, begränsning av föroreningar samt skydd av biologisk mångfald. EU-kommissionen kommer fortsätta att stegvis identifiera och definiera ekonomiska aktiviteter som kan betecknas vara i linje med hållbar utveckling. ”Syftet med taxonomin, inom ramen för den finansiella marknaden, är att hjälpa finansiella aktörer och investerare att fatta välinformerade investeringsbeslut utifrån ramverkets förtydliganden”, förklarar Robert Vicsai. ”Taxonomin förväntas även utgöra grunden för framtida standarder och märkningar för hållbara finansiella produkter”, fortsätter han. För att klassificeras som miljömässigt hållbar ska en verksamhet bidra väsentligt till minst ett av målen samtidigt som den inte väsentligt ska skada något av de andra målen. Ingen verksamhet utesluts på förhand med undantag för fossil energiproduktion.
Disclosureförordningen som reglerar rapporteringsskyldigheten för finansiella aktörer i förhållande till hållbarhet. ”Denna rapporteringsförordning kommer att skapa en djupare transparens kring finansmarknadens hållbarhetsarbete. Kraven är omfattande och förväntningen från EU när det gäller finansiella aktörers integration av ESG frågor är långtgående,” berättar Vicsai. Investerarna ska bland annat kunna visa hur deras investeringar tar hänsyn till fördefinierade hållbarhetsfaktorer, redovisa hur dessa mål uppfylls samt bedöma effekten av eventuella negativa externaliteter”, fortsätter han. Med harmoniserade spelregler kring hållbarhetsrapportering i EU förbättras jämförbarheten mellan finansiella produkter. Det är ett första steg och förordningen är ett minikrav som gäller alla finansiella aktörer. Vidare kommer regelverket gälla för alla finansiella rådgivare som står under tillsyn och har mer än tre anställda
EU:s förordning om referensvärden (Benchmarkförordningen). I denna föreslås en ny typ av referensvärden för vilken nivå som ska anses vara låga koldioxidutsläpp. ”Med hjälp av den nya standarden kan investerare erbjudas förbättrad information om koldioxidavtrycket för en investeringsportfölj. Det blir också möjligt att bättre anpassa portföljer till Parisavtalets mål om att begränsa den globala uppvärmningen till under 2 grader Celsius”, förtydligar Robert Vicsai.
Viktigt att börja arbetet redan idag
De nya regelverken är som tidigare påpekats omfattande och kommer att kräva mycket av finansmarknadens aktörer. Taxonomin är på ca 600 sidor och ska ses som ett uppslagsverk snarare än pärm till pärmläsning för de flesta. Det finns också en handledning om hur man använder taxonomin. (https://swesif.org/2019/06/teg-using-the-taxonomy-2019/)
Marknadens olika yrkeskårer måste själva komma fram till hur taxonomin ska användas. På samma sätt måste företagen komma fram till vad just de måste göra. ”Alla finansiella aktörer kommer att påverkas precis som alla påverkades när FN:s Globala mål för hållbar utveckling och Parisavtalet signerades. Detta är en strategisk omställning snarare än en ”compliance” exercis”, betonar Vicsai.
Fiona Reynolds, CEO för PRI, beskriver i en bloggpost betydelsen av ett strategiskt perspektiv på frågan.
”Taxonomin spelar roll, framförallt för att den är ett seriöst menat försök från de finansiella reglerarna att ställa krav på upplysningar om utveckling mot hållbarhetsmål snarare än finansiella mål. I det här fallet är målet att minska Europas klimatförändringar så att målet om noll i nettoutsläpp av koldioxid fram till 2050 uppnås”, skriver hon i bloggposten.
Detaljerna under utveckling
EU kommissionen har ålagt de europeiska tillsynsmyndigheterna att gemensamt utveckla tekniska standarder (Nivå 2) för att specificera detaljer kring hur informationen enligt disclosureförordningen ska redovisas. Detta ska sedan beslutas av kommissionen. Lokala tillsynsmyndigheter kommer att kunna införa mer stringenta krav än vad förordningen föreslår. Som det ser ut just nu kommer Nivå 2 kriterierna i disclosureförordningen ställa långtgående krav på rapportering som kan vara svåra att tolka för enskilda aktörer.
”Det nya regelverket kommer att ställa oerhörda krav på robust och strukturerad rapportering, som innebär en helt ny verklighet för de flesta aktörer på marknaden”, betonar Robert Vicsai. Finansiella institut som berörs kommer att behöva redovisa på ett systematiskt sätt hur de integrerar hållbarhet i sina investerings- och rådgivningsbeslut och hur det påverkar kunderna. ”De nya reglerna kommer förhoppningsvis också att förhindra att icke hållbara aktörer kan utge sig för att vara just hållbara”, hoppas Robert Vicsai.
Upplysningsförordningen är ett minimikrav och de tekniska kriterierna kommer att vara mer detaljerade. Men i punktform innebär förordningen att:
- Företagets policy för integrering av hållbarhetsrisker ska vara tillgänglig på företagets hemsida och hållas uppdaterad.
- Informationsbladen ska upplysa om vilka villkor som tillämpas för att integrera hållbarhetsrisker i investeringsbeslut respektive investeringsrådgivning
- Informationsbladen ska upplysa om i vilken utsträckning riskerna bedöms ha relevant inverkan på avkastningen för aktuell produkt som tillhandahålls eller rekommenderas
- Transparens ska finnas kring om företagets ersättningspolicy är förenlig med integreringen av hållbarhetsrisker. Det ska inte gå att bortse ifrån hållbarhetsrisker för att få högre bonus
För förvaltningsstrategier och finansprodukter som har en uttalad hållbarhetsrelaterad målsättning kommer det att införas specifika krav på att upplysa om vilka villkor som gäller och hur hållbarhet integrerats i investeringsbesluten respektive investeringsrådgivningen. Det måste också finnas information om hur målsättningen för hållbara investeringar säkerställs, hur målen ska uppnås inklusive metoder samt underliggande data och indikatorer för att mäta måluppfyllelse.
”Du behöver inte rapportera kring specifika hållbarhetsrisker om du inte marknadsför dina fonder som hållbara. Men du måste då tydligt ange att du INTE tar hänsyn till hållbarhetsrisker i din förvaltning. Lite som en risktext på ett cigarettpaket”, förklarar Robert Vicsai.
Innan COVID 19 pandemin förväntades förordningen att gälla från och med mars 2021 och finansinspektionen förväntades komma med de tekniska kriterierna under slutet av 2020. Denna tidslinje är inte lika tydlig eller trolig som tidigare.
”Kapitalförvaltare och institutionella investerare behöver trots det sätta igång med arbetet med förordningarna snarast. Det är tydligt att EU:s avsikt är att förändra finansmarknadens sätt att arbeta med hållbarhetsfrågan från grunden”, avslutar Robert Vicsai.
