Ett detaljerat regulatoriskt ramverk kring hållbara investeringar tar sakta form i Europa. Det är ett krävande och komplicerat arbete som engagerar många experter från finansindustrin, myndigheter och den akademiska världen. Att följa utvecklingen på området kan vara utmanande för finansmarknadens aktörer som berörs av de nya reglerna. Begrepp och förkortningar såsom taxonomi, SFDR, artikel 8 och 9, PAI och DNSH har sakta börjat sjunka in. Vad som är svårare däremot är att skaffa sig en totalbild över alla delar av ramverket. ”Det är bara att konstatera att fondbranschen har aldrig någonsin haft så mycket implementeringsarbete att hantera som nu,” påpekade Björn Wendleby från Harvest Advokatbyrå nyligen, under den inledande delen av Swesifs seminarieserie på temat reglering.
Sommarmånaderna är ofta särskilt utmanande när det gäller att hålla sig à jour med den regulatoriska utvecklingen. Medan de flesta i Sverige går på semester i juli, pågår aktiviteten i Bryssels korridorer för fullt. Förhandlingar, konsultationer och omröstningar avbyter varandra i EU:s parlament, kommissioner och utskott. Där är det nämligen bråttom att komma till skott med så mycket som möjligt innan det är dags att ta ledigt i augusti.
En kort summering av det viktigaste som hänt vad gäller hållbar reglering den här sommaren kan därför vara på sin plats.
Taxonomin
Inledningen på juli månad blev tämligen turbulent. EU-kommissionens förslag om att ta upp vissa kärnkraft- och naturgasrelaterade verksamheter i taxonomiförordningen, det vill säga att godkänna dessa som hållbara investeringar, klarade omröstningen i EU-parlamentet den 6 juli. Visserligen röstade fler ledamöter emot än för förslaget (328 mot 278), men nej-rösterna nådde inte till de 353 som hade krävts för att fälla det.
Utfallet var något överraskande. Tidigare i år hade två av parlamentets utskott godtagit merparten av taxonomin, men röstat nej till att inkludera gas och kärnkraft. Många experter, bland annat de som tagit fram den ursprungliga versionen av taxonomin, hade varit öppet kritiska till förslaget. De menar att fossil naturgas och kärnkraft aldrig kan räknas som hållbara, oavsett vilka gränsvärden de klarar av. Utöver det är kritiken stark vad gäller hur själva processen kring deras inkludering i taxonomin har gått till. Det främsta argumentet som stödjer den nya lagen är att dessa två energikällor är avgörande för en snabb omställning bort från ännu värre fossila råvaror såsom olja och kol.
Den kompletterande delegerade förordningen för EU:s taxonomi (EU 2022/1214) offentliggjordes den 15 juli 2022 och kommer att tillämpas från och med den 1 januari 2023. Villkoren för att ta upp kärnkraft- och naturgasverksamheter i taxonomiförordningen är därmed fastställda. Lagen innebär också krav på att stora börsnoterade företag ska redovisa hur stor andel av deras verksamhet som är kopplad till naturgas och kärnkraft.
SFDR
Efter en rad förseningar offentliggjordes den 25 juli 2022 även EU kommissionens delegerade förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar (SFDR) (EU 2022/1288). I och med detta är SFDR komplett med avseende på tekniska granskningskriterier (’Regulatory Technical Standards’, RTS) för finansmarknadsaktörers hållbarhetsinformation. Det har tidigare varit tillräckligt att följa endast de viktigaste bestämmelserna i SFDR, det vill säga nivå 1-kraven. Nu är det dags att implementera RTS fullt ut. Regelverket har redan trätt i kraft och kommer att vara tillämpligt från och med den 1 januari 2023.
Syftet är att förbättra kvaliteten och jämförbarheten av all hållbarhetsinformation som offentliggörs. RTS specificerar bland annat kraven på innehåll och presentation av hållbarhetsupplysningar i prospekt, på webbplatser och i rapporter. Särskilda krav uppräknas för redovisning kring den viktiga principen att den ekonomiska verksamheten inte orsakar betydande skada för något av de andra målen (’Do No Significant Harm’, DNSH).
Ett område inom SFDR som många finansmarknadsaktörer haft särskilt svårt att förhålla sig till är de frivilliga upplysningarna av huvudsakliga negativa konsekvenser (’Pinciple Adverse Impact’, PAI). Den 28 juli 2022 publicerade de europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA) en rapport som konstaterar att efterlevnaden av rapporteringskraven för PAI (SFDR artikel 4.1 b) överlag är låg, även om det varierar avsevärt mellan olika jurisdiktioner. Enligt rapporten är skälen till att så få tagit till sig PAI att reglerna anses vara utmanande, osäkra och ofullständiga samt att det saknas gemensam praxis och metoder för att få fram den nödvändiga informationen. ESA konstaterar också att de nationella behöriga myndigheterna rapporterat en övergripande låg nivå av information om graden av anpassning till Parisavtalets mål, med information om anpassningen som är ”vag och på för hög nivå”.
MiFID II
Hållbarhetskraven är numera integrerade även i EU:s direktiv och förordning om värdepappersmarknaden (MiFID), regelverket som syftar till att öka transparensen, förbättra investerarskyddet och förstärka förtroendet för de europeiska värdepappersmarknaderna. Det ändrade delegerade direktivet (MiFID II, 2014/65/EU) trädde officiellt i kraft den 2 augusti 2022.
Ändringarna innebär att finansiella rådgivare från och med nu måste ta hänsyn till sina kunders hållbarhetspreferenser när de gör lämplighetsbedömningar. Den uppdaterade förordningen medför också att rådgivare måste tillhandahålla lämpliga investeringsalternativ för de kunder som uttrycker intresse för hållbara investeringar. En praktisk uppgift som tillkommit är att kapitalförvaltare måste fylla i de relevanta fälten i både den europeiska ESG-mallen (EET) och den europeiska MiFID-mallen (EMT) för att uppfylla MiFID II kraven.
Regleringen av hållbara investeringar är ett prioriterat område för många av Swesifs medlemmar. Swesifs ambition är att även framgent bevaka utvecklingen och organisera seminarier på temat. Håll ögonen öppna!
