Under flera år nu har experterna förutspått ett uppsving för den något eftersatta sociala aspekten av ESG. Trots det fortsätter miljö- och styrningsfrågor att dominera agendan för de flesta hållbara investerare. Som vi skrivit om tidigare, finns det många logiska förklaringar till varför investerare har varit långsammare med att omfamna ’S’:et i ESG. Framför allt beror det på att sociala aspekter visar sig vara extra utmanande att definiera och mäta. Frågor som rör mänskliga rättigheter, välbefinnande eller ett hållbart samhälle uppfattas ofta som viktiga dock något diffusa externaliteter och det råder fortfarande stor oklarhet om vad som utgör en social investering. För att kunna styra kapital till socialt värdefull verksamhet är det därför viktigt med tydliga och stringenta definitioner.
Ett första steg mot tydlighet
Ett ambitiöst försök att åtgärda denna brist på klarhet är EU:s planerade sociala taxonomi. Tanken är att, genom att använda samma tillvägagångssätt som EU:s taxonomi för hållbar finansiering, använda den social taxonomin till att styra kapitalflöden mot verksamheter som respekterar de mänskliga rättigheterna och investeringar som förbättrar människors levnads- och arbetsvillkor. På samma sätt som miljötaxonomin syftar till att ge investerare vägledning om vilken verksamhet som är miljömässigt hållbar, kommer den sociala taxonomin att göra detsamma för social verksamhet.
Dock har arbetet med denna viktiga pusselbit i EU:s plan om hållbar finansiering stannat av på sistone. Det har redan gått ett år sedan Plattformen för Hållbar Finansiering (the Platform on Sustainable Finance) överlämnade sitt slutliga förslag om social taxonomi till Europeiska kommissionen. I sin rapport hade det rådgivande expertrådet ansträngt sig för att fånga upp den omfattande respons på den ursprungliga versionen från juli 2021 som de fått under det offentliga samrådet. Tyvärr har experternas gedigna analys och genomarbetade förslag inte lyckats snabba på processen, snarare tvärtom. Än idag har EU Kommissionen inte gått ut med besked om och hur de tänker gå vidare med en social taxonomi.
Även om det europeiska ramverket kring social hållbarhet fortfarande är under utveckling och det nuvarande förslaget ligger på is, kan det vara värt för investerare att sätta sig in i den påtänkta sociala taxonomin och dess principer. Detaljerna som framgår i expertrådets rapport ger en nyttig inblick i hur ett framtida regelverk kan se ut och därmed möjlighet att ligga steget före när det gäller kommande krav på rapportering av sociala frågor.
Vad innebär förslaget?
En fördel för hållbara investerare som redan är välinsatta i miljötaxonomins struktur och vokabulär är att en social taxonomi kommer att te sig bekant för dem. Det föreslagna ramverket definierar tydligt ett antal sociala mål, typer av väsentliga bidrag (substantial contributions), kriterier för att inte orsaka betydande skada (’do no significant harm’, eller DNSH) och minimikrav på skyddsåtgärder (minimum safeguards).
Även om likheterna mellan den gröna taxonomin och den tilltänkta sociala utvidgningen är stora, bör man vara medveten om de strukturella skillnaderna mellan dem. Miljömål och miljökriterier baseras oftast på naturvetenskap, medan en social taxonomi tar sin utgångspunkt i de relevanta internationella auktoritativa normerna, som till exempel konventionen om mänskliga rättigheter. Ett annat särdrag att komma ihåg är att de flesta ekonomiska verksamheter är i grund och botten till nytta för samhället, genom att de skapar arbetstillfällen, bidrar med skatteintäkter och producerar varor och tjänster som är till nytta för allmänheten. Det är därför viktigt när man skapar en social taxonomi att skilja mellan den typen inbyggda positiva egenskaper och de särskilda sociala verksamheter som bör premieras av investerare.
Plattformen för Hållbar Finansiering identifierar tre viktiga grupper av intressenter som en ekonomisk verksamhet kan påverka: de anställda, konsumenterna, samt samhället som den verkar i. Den föreslagna strukturen för den sociala taxonomin tar därmed sin utgångspunkt i tre mål som riktar sig tydligt till var och en av dessa tre grupper. Målen som de formulerat är följande:
- Verksamheten ska erbjuda anständigt arbete för de anställda i företaget och längs värdekedjan. Delmål är, bl.a., att stärka den sociala dialogen och främja kollektiva förhandlingar;
- Verksamheten ska bidra till anständig levnadsstandard för konsumenterna. Detta kan uppnås genom ökad produktsäkerhet, hälso- och sjukvård av god kvalitet, överkomliga bostäder, med mera;
- Verksamheten ska sträva efter inkluderande och hållbara samhällen i förhållande till berörda grupper. Med detta avses delmål som jämlikhet, inkluderande tillväxt och hållbara försörjningsmöjligheter.
Experterna har också arbetat med att klargöra vad som kan anses vara ”väsentligt bidrag” i sammanhanget. De pekar på att för att påstå att en verksamhet bidrar väsentligt till att främja sociala mål, bör det som åstadkoms vara tillgängligt och lättåtkomligt. Det måste också finnas acceptans för verksamhetens utfall som ska vara av hög kvalité för att uppfylla den viktiga DNSH-principen, det vill säga att inte orsaka betydande skada.
Kommer EU i mål?
Det är många finansiella aktörer som gärna vill se en social taxonomi på plats. De menar på att ett välgenomtänkt ramverk skulle stödja den ökande efterfrågan på socialt inriktade investeringar genom att erbjuda ett sammanhängande koncept för att mäta social hållbarhet och motverka ’social washing’. Det skulle även främja rättvis konkurrens och göra företag och organisationer som bidrar till social hållbarhet mer synliga.
Det hörs dock även kritiska röster. Det finns en oro att ett nytt ramverk skulle innebära en alltför stor administrativ börda. Skeptikerna nämner också bristen på data om sociala frågor som ett viktigt hinder till att kunna implementera det påtänkta regelverket. Förhoppningsvis kommer EU:s direktiv om hållbarhetsrapportering för företag (CSRD) leda till en förbättring av tillgängligheten till hållbarhetsdata, även vad gäller sociala frågor.
Det må hända att det dröjer innan vi har en social taxonomi på plats. Att tänka på de sociala aspekterna av ESG och försöka utveckla ett sammanhängande ramverk för att hantera dem är däremot inget som investerare bör vänta med. Det arbete som arkitekterna bakom EU:s taxonomiprojekt har lagt kan vara en lämplig utgångspunkt.
