COP28, FN:s 28:e klimatkonferens som hölls i Dubai under två intensiva decemberveckor, var kanske den mest kontroversiella konferensen sedan start. Den 13 december klubbades en deklaration om att världen ska röra sig bort från fossila bränslen redan under det kritiska innevarande årtiondet. Detta är onekligen ett historiskt framsteg, även om många frågetecken kring tillvägagångssätt och potentiella kryphål för oljeproducerande länder kvarstår.
För att diskutera intryck, slutsatser, och planer i sviterna av den viktiga klimatkonferensen, anordnade Swesif den 18 december ett seminarium i East Capitals lokaler i centrala Stockholm. Innan de informella samtalen bland medlemmar tog vid, bjöds de på inspiration från en expertpanel samt utfrågning av Sveriges chefsförhandlare under COP28, Mattias Frumerie, ledd av Magnus Oden, Nordenchef för PRI.
Under den inledande paneldebatten fick deltagarna ta del av olika perspektiv. Huizi Zeng, portföljförvaltare på Espiria (en del av East Capital Group) – för intryck från investeringssidan; Hans Beyer, hållbarhetschef på SEB – speglade finans i bredare bemärkning och Thomas Hörnfeldt, VP Sustainability & Public Affairs på SSAB – representerade industrisektorn.
COP28 är över, nu börjar det riktiga jobbet
Beyer, den enda av panellisterna som deltog i COP28 på plats i Dubai, delade med sig av sina intryck och reflektioner från konferensen. Han talade särskilt positivt om det stora engagemanget från företagssektorn. Beyer berättade att en tydlig slutsats från den senaste ”stocktake” är att vi kommer att behöva investera mycket mer pengar i kampen mot klimatförändringarna, både för att begränsa dem (mitigation), och för att tackla deras konsekvenser (adaptation). Därför kommer engagemang från företag och finansmarknader att vara avgörande för att lyckas, menade han.
COP28:s viktigaste slutsats, att världen måste avlägsna sig från de fossila bränslena med accelererad hastighet, fungerade som en inramning för den fortsatta delen av paneldebatten. Moderatorn, Aline Reichenberg Gustafsson from Swesifs kansli, tillika chefredaktör på NordSIP, styrde samtalet i framåtblickande riktning genom att be panellisterna att berätta hur utfasningen av fossila bränslen i Sverige bör gå till mer konkret.
Zeng pekade ut tre primära sektorer som avgörande för Sveriges övergång från fossila bränslen. Transport, industri och energiproduktion som tillsammans står för 75% av landets utsläpp. Var och en av dessa har sina unika förutsättningar, utmaningar och behov av lösningar. På den positiva sidan är Sveriges utmaningar när det gäller fossilfri energiproduktion relativt sett mindre ur ett globals perspektiv, menade Zeng.
Hörnfeldt var inte lika övertygad om att landets behov av förnybar energi går att tillgodose lika lätt. För SSAB, som har ambitionen att bli världens första fossilfria stålföretag, är energiförsörjningen fortfarande en av de största utmaningarna, menade han. Byggnationen av HYBRIT:s pilotanläggning framskrider och konvertering av de befintliga masugnarna med kolanvändning till eldrivna ljusbågsugnar pågår, men det tar tid. SSAB räknar med att energiförbrukningen kommer att minska när produktionen ställer om från att använda fossila bränslen till el och vätgas. Dock kommer behovet av el totalt sett att öka väsentligt. ”Det är helt säkert att vi kommer att använda mer el i framtiden, men förhoppningsvis inte mer energi,” sade Hörnfeldt.
Vad behövs för att accelerera omställningen?
Det SSAB och andra industriella företag som anstränger sig för att ställa om sin produktion behöver från samhället är mer el, överföringskapacitet och effektivare tillståndsprocesser, menade Hörnfeldt. Tydligare regelverk är också ett sätt att driva fram förändringarna. Han uttalade sig exempelvis positivt om initiativ som EU:s gränsjusteringsmekanism för koldioxid; som hjälper företag att jämna ut spelplanen och gör att en snabb omställning blir en konkurrensfördel. Enligt honom efterfrågar konsumenterna produkter utan koldioxidavtryck och med en bättre genomlysning av hela värdekedjan skulle många vara beredda att ta den extra kostnaden.
Fokus på möjligheter och lösningar borde löna sig på sikt, påpekade Hörnfeldt. Han kände sig stolt över hur SSAB har inspirerat andra företag i branscher där det är svårt att minska utsläppen genom att vara föregångare och skapa industrinätverk av fossilfria partners som tillsammans ritar färdplanen. Han menade att omställningen gynnas enormt av den typen branschöverskridande värdekedjor som uppstått i Norden bland annat.
Zeng berättade att hon och hennes kollegor väljer att fokusera på framtida lösningar. Enligt henne håller teknologi och innovation på att förändra kostnadsbilden för förnybar energi och om man riktar in sig på företag som ligger i framkant för omställningen och som har utvecklat en bärkraftig ekonomisk modell så finns bra förutsättningar att lyckas. Hon menade att årets performance-bakslag för hållbarhetsorienterade förvaltningsstrategier är tillfälligt och främst beror på att kapitalmarknaderna inte förmår att prissätta riskerna som finns på medellång sikt.
Något som både Zeng och Beyer tog med sig som budskap från COP28 var att det våras för övergångslösningar, som till exempel koldioxidavskiljning och lagring, (Carbon Capture and Storage, CCS), som verkar mogna för att ta ett riktigt språng framåt.
”Släck inte lamporna!”
Beyer var tydlig i sitt budskap att banker, till skillnad från exempelvis kapitalförvaltare, har ett mycket bredare samhällsansvar att se till ”att lamporna fortfarande är tända i morgon”. Han poängterade att trots alla framsteg är vårt samhälle fortfarande till stor del beroende av fossila bränslen. ”Du kan inte åka till sjukhuset idag utan att lämna koldioxidavtryck,” sade han. Enligt honom vore det fel att bara tänka på vad vi måste göra oss av med. Att det finns pålitliga alternativa lösningar för våra framtida behov är lika viktigt. Banker kan därför inte helt vända fossilindustrin ryggen eftersom de investerar massivt i förnybar energi, utan behöver stödja den i strävan att övergå till alternativa energikällor, menade han.
Att hjälpa företag på deras omställningsresa är ett uttalat mål för Beyer och hans kollegor på SEB. Han påpekade att kreditgivningsprocessen har blivit mycket mer långsiktig. Det är viktigt att förklara för bankens kunder att en aspekt av att låna ut pengar är konsekvenserna av att inte låna ut till dem i framtiden då de inte rör sig tillräckligt snabbt mot en fossilfri verksamhet. Reglerings- och tillsynsmyndigheter kan spela en nyckelroll, menade han. ”Vi känner redan till bankregleringen. Vad vi behöver mer tydlighet kring är hur alla kommande regelverk påverkar energisektorn på sikt, till exempel, eftersom vi lånar ut ett par miljarder om året till den,” sade han.
Konsten att bortse från bruset
Oden påbörjade utfrågningen av Frumerie med att upprepa en del av den kritik som riktats mot COP28:s värdland och ordförandeskap. ”Vi åker dit det bestämts att mötena ska vara,” kontrade Sveriges chefsförhandlare. ”Vi fokuserar på arbetet, resten är brus.” Han menade att det vore kontraproduktiv att slösa energi på att vidareutveckla processen för att välja värdländer. Hellre ville han lägga mer tid på att uppnå ett så bra resultat som möjligt under själva förhandlingarna.
Vad gäller resultat, gav Oden stort beröm till förhandlarna. Den blixtsnabba överenskommelsen om en ’Loss & damage fund’ var en bra start på konferensen. Var slutet lika bra, dock? För Frumerie, som hade sett olika versioner av sluttexten under förhandlingarnas gång, blev den slutliga texten som lades fram mycket tydligare, även om det fortfarande fanns mycket att önska. ’Transition away from fossil fuels’ var ett kraftfullt budskap, enligt honom.
Med cirka hundratusen deltagare och mängder av olika parallella arbetsströmmar blev COP28 den största klimatkonferensen någonsin. Många nya områden, som inte berörts under tidigare år, fanns med på agendan. Allt detta är förstås positivt, dock väcker det även frågor kring vem som ska hantera allt efterföljande arbetet på nationell nivå. Frumerie medgav att det finns stora kapacitetsbrister även i länder som Sverige. Situationen är ännu mer besvärlig i många utvecklingsländer, menade han. Han pekade på internationellt utbyte som blir allt viktigare i ett sådant läge. Frumerie framhöll också finansaktörers viktiga roll i att hjälpa till och bygga upp finansmarknader och institutioner i utvecklingsländerna som kan ta emot kapitalflödena nödvändiga för omställningen. ”Vi borde utnyttja utvecklingspotentialen som brådskan i klimatarbetet medför,” sa han.
Vem ska finansiera omställningen?
En annan fråga som berördes under diskussionen var vem som bör finansiera omställningen. Både Oden och Frumerie var överens om att offentliga medel inte kommer att räcka till och att det finns ett stort behov för investeringar i förnybar energiinfrastruktur och innovativa lösningar. Kapitalet finns, menade Oden, inte minst representerat av alla PRI:s medlemsorganisationer som tydligt har uttryckt sin vilja att bidra till omställningen.
Det finns dock starka krafter som verkar emot detta, påpekade Frumerie. Många utvecklingsländer blir oroliga att allt prat om investeringsflöden skulle kunna undergräva de åtaganden om bistånd som avlagts tidigare. Han berättade att det är en pedagogisk utmaning att förklara att det inte finns någon motsättning mellan offentliga och privata finansieringsströmmar. Det gäller att skapa trygghet och inpränta att det rör sig om två separata ben som båda behövs. Han medgav också att det finns visst motstånd från länder som inte vill att omställningen ska gå så fort då det inte ligger i deras intresse.
För att avsluta dialogen i en mer positiv anda, citerade Oden en analys från Ember som förutspår att 2023 kommer att bli det första året då tillgången till förnyelsebar energi överstiger hela världens ökade energiefterfrågan. Förhoppningsvis kan detta bli en positiv ’tipping point’, menade han. Frumerie höll med och menade att signalen från COP28 kunde bidra till att förmedla hur brådskande det är – och därmed få länder att ta sig an utmaningen att leverera på sina nationella mål till 2030.
Uppmaningen från Frumerie till alla Swesif medlemmar i publiken var att stötta omställningen genom att påvisa vilka stora möjligheter den medför. Finansiella aktörer har en central roll att lyfta fram lösningarna, menade han. ”Från bördefördelning till skördefördelning,” som han uttryckte det. Enligt Frumerie är det nu dags att visa hur satsningen på en mer hållbar framtid kan generera både jobb och tillväxt, såväl i Sverige som globalt.
