I helgen inleddes COP26, FN:s 26:e klimattoppmöte, i Glasgow, Skottland. Förväntningarna är höga efter fjolårets inställda konferens och den alarmerande rapport som FN:s klimatpanel IPCC släppte i augusti. Årets möte är det viktigaste sedan COP21 år 2015 i Paris, där 191 länder skrev på Parisavtalet. Det är mycket som står på spel när världens ledare ska slutförhandla och presentera sina konkreta planer för hur de ska uppfylla sina löften från klimatkonferensen i Paris.
I väntan på detta viktiga event, vände sig Swesif till sina medlemmar för att be dem att besvara några snabba frågor. Syftet var att bättre förstå medlemmarnas inställning till klimattoppmötet och höra mer om deras förväntningar och förhoppningar vad gäller dess utfall.
Det är uppenbart att ämnet engagerar Swesifs medlemmar. Svaren har strömmat in, inklusive många intressanta kommentarer och reflektioner. Nedan presenterar vi kortfattat utfallet från den snabba undersökningen.
Trots det stora intresset för klimattoppmötet, avslöjar enkäten att majoriteten av medlemmarna, 74%, inte ämnar delta i COP26, varken fysiskt eller digitalt. Två av sammanlagt 27 medlemmar som besvarat frågan tänker åka till Glasgow, fem medlemmar planerar att delta i möten digitalt.
Allteftersom vi närmat oss startpunkten för COP26, har farhågorna ökat och det är gott om svåra utmaningar som delegaterna står inför. De geopolitiska spänningarna mellan västländer och utsläppsjättar som Ryssland och Kina är höga. Dessutom finns oro för att energikrisen ska bromsa viljan att minska användning och utvinning av fossila bränslen som kol.
I undersökningen har Swesifs medlemmar fått möjlighet att välja mellan ett urplock av dessa utmaningar och ange vilken de anser vara den allra största. De flesta pekar ut geopolitiska spänningar kring klimatfrågorna och risken för kraftigt ökad användning av fossila bränslen som viktigast. Var och en av dessa svarsalternativ har fått 37%. Två av de svarande (7%) anser att det är de ökade sociala ojämlikheterna efter COVID19 pandemin som utgör den största utmaningen inför mötet. Några medlemmar (18,5%) angav andra problem som de anser vara viktiga. ”Utvecklingsländers krav på transfereringar försvårar framsteg,” kommenterar en medlem. En annan anger mer generellt ”bristande ambitioner att minska CO2e-utsläppen” som en utmaning. ”Alla tycker att vi ska ändra på saker och ting, men man själv vill inte ändra på något. Det är alltid någon annans ansvar,” lyder ett av svaren, medan en annan deltagare i enkäten påpekar att politisk agenda utan lösningar är det största problemet.
Dessvärre ser det ut som om Swesifs medlemmar är föga optimistiska vad gäller mötets utfall. En majoritet av de svarande anger att de är antingen pessimistiska (44,4%) eller väldigt pessimistiska (7,4%). Enbart 11,1% svarar att de är optimistiska och ingen säger sig vara väldigt optimistisk.
Flera medlemmar har även valt att beskriva kort sina förhoppningar inför COP26. Trots den något dystra syn som svaren på den föregående frågan avslöjar, finns det en hel del positiva utfall som mötet kan leda till, enligt enkäten. Medlemmarna hoppas ”att man enas om att minska produktionen av fossila bränslen”, att delegaterna kommer överens om ”globalt pris på koldioxid, en tydlig plan för utfasning av kol och en konkret plan för hur utvecklade länder ska leverera på löftet om att hjälpa utvecklingsländer med omställningen,” ”tydligare nationella planer och prismekanismer,” och en färdigförhandlad Artikel 6, bland annat.
Det saknas inte uttalade skeptiker bland Swesifs medlemmar som inte förväntar sig mer av den kommande mötet än ”muddling through, keeping the 1.5 degree target alive” eller till och med enbart ”att de väljer att ha ett nytt möte nästa år.”
De flesta ser ändå fram emot att bevittna en ”positiv dialog”, att ”fler aktörer gå från ord till handling, samarbete på riktigt” samt ”någon form av samsyn kring riktning och ambitionsnivå,” exempelvis att ”att alla nationer skyndsamt sätter upp en smart plan och strategi om detta saknas.” Det saknas inte heller uppmaningar till beslutsfattarna. En av medlemmarna efterfrågar mer action och mindre tomma ord och ”greenwashing” medan andra manar till ”minskad protektionism i allmänhet” och ”att man får de länder som förorenar mest (direkt och indirekt) att komma i gång med rejäl ändring.” ”Vi måste ta ett steg vidare från att bara sätta mål,” påminner en annan medlem.
”Hoppas går ju alltid,” som en av medlemmarna uttrycker det.
