Den svåra energiomställningsgåtan

Vad händer i efterdyningarna av de segrar som miljöaktivister lyckades kamma mot globala oljejättar under dramatiska årsstämmor och i rättsprocesser tidigare i år? Ambitiösa målsättningar och skärpta krav är en bra början, men det som krävs nu är att kavla upp ärmarna och omvandla dessa till konkreta förslag och lösningar. Och det är självfallet långt ifrån enbart oljebolagen som ska axla den enorma energiomställningen som världen står inför. Det är vi alla, bolag och enskilda individer, som ska hinna ställa om till nya energislag.

’Big Oil’ och konsten att återuppfinna sig själv

Trycket från investerare, myndigheter och media har inte gått obemärkt bland världens mäktiga energibolag. De verkar numera arbeta övertid med att vidta diverse hållbarhetsåtgärder. Från Shells förvärv av Inspire Energy, en återförsäljare av förnybar energi, till Exxons satsningar på CCS och vätgas; från BP:s nya gigantiska solenergiprojekt i Australien, Lightsource, till Chevrons samarbete med Delta Air kring SAF , finns det onekligen framsteg att glädjas åt. Bolagen har utvecklat sina unika hållbarhetsstrategier, såsom Shells ’Powering Progress’ eller Exxons ’Positioning for a lower-carbon energy future’, som vägleder investerare och inger förtroende i att löftena om att nå noll-mållinjen till 2050 inte bara är ord.
Det är tydligt att energijättarna har insett behovet av att ställa om och är redan i gång med det. På lång sikt är detta en överlevnadsfråga för dem. Faktum kvarstår dock att få analytiker ser hållbarhetsrisker som ett seriöst hot mot bolagens lönsamhet ur ett kortare perspektiv. Efterfrågan på olja stiger allteftersom världen håller på att skaka av sig Covid19-förlamningen, vilket driver upp oljepriset. Fossila bränslen är fortfarande betydligt lönsammare än förnybara. Oljebolagen blir med all sannolikhet tvungna att kompromissa med sin lönsamhet till förmån för en grönare framtid och då är valet inte så enkelt eller självklart längre.
Även om vi gläds åt små och större framgångar och hoppas på att oljebolagen ska bidra till den globala energiomställningen, är det knappast de som kommer att stå för merparten av lösningarna. En kraftig minskning av användningen av fossila bränslen i samhället kräver insatser från många olika håll.

Vägen mot fossilfri elproduktion

Den idag kanske mest populära lösningen är ökad elektrifiering av allt från transporter till industriella processer. Men elproduktion och uppvärmning är också en stor källa till utsläpp av växthusgaser globalt sett. Att ställa om till fossilfri elproduktion är långt ifrån trivialt. Utmaningen ligger i att samtidigt som energiförsörjningen ska vara ekologiskt hållbar, behöver den också vara ekonomiskt hållbar, det vill säga resurseffektiv och tillförlitlig. Dock råder det stor oenighet om hur ett sådant system bör se ut.
Det hjälper förstås inte att många frågor har blivit politiskt laddade. Elproduktion från kärnkraft, exempelvis, väcker starka känslor. Medan delar av västvärlden, däribland Sverige, lutar mot att kärnkraft successivt ska fasas ut, håller Kina och andra länder på att bygga nya kärnkraftverk i rasande takt och ser kärnkraft som en självklar del av sin framtida elförsörjning.
Samtidigt tvivlar många experter på att förnybara energikällor som sol, vind och vatten kommer att räcka till för att möta de snabbt ökande energibehoven och bekymras över hur dessa källor kommer att påverka stabiliteten i den elström vi är vana vid att få. Risken är att det blir svårt att säkerställa effektiv och tillförlitlig energiförsörjning på en marknad med en stor andel väderberoende och icke-planerbar elproduktion. Detta skapar stor oro, särskilt i den energiintensiva industrin.

Världen törstar efter bränsle

Ibland är det lätt att glömma bort att trots den ständigt ökande elektrifieringen så finns det en värld där ute som är bortkopplad från elnätet. Många delar av ekonomin är fortfarande helt beroende av bränslen och där dominerar de fossila varianterna. Transporter är till exempel en av de sektorer som behöver förändras mest i framtiden. Övergången till hållbara bränslen utgör en minst lika stor utmaning som den till grön el.
Det saknas förstås inte alternativ med biobränslen och vätgas i spetsen. Dessa kommer dock, i vanlig ordning, med sina egna utmaningar. Även om vi bortser från de mest kontroversiella biobränslena, som PFAD , så är det långt ifrån alla alternativ som är ’hållbara’. Många biobränslen med hållbart anseende orsakar stor klimatpåverkan. Vätgas, å andra sidan, har haft svårt att skaka av sig sitt explosiva rykte (pun intended). Dessutom är vätgas ingen grundkälla till energi, i någon egentlig mening, utan bara ett sätt att mellanlagra den. Världen är ännu inte nära att producera grön vätgas i industriell skala.
En snabb bränsleomställning kommer att kräva enorma satsningar på forskning och utveckling av innovativ teknik och industriella processer. Under tiden, vänder många blicken till lösningar som, om inte perfekta, anses vara något bättre än olja eller kol. Naturgas ligger i dagsläget närmare till hands än de fossilfria alternativen. Måhända kan naturgas i flyttande eller komprimerad form (LNG och CNG) brygga över gapet tills renare lösningar blir lättare tillgängliga.

Vad sägs om att fånga in och lagra koldioxid?

Det finns egentligen för mycket koldioxid i atmosfären redan idag och fortsätter att öka. Forskarna menar att utöver att minska utsläppen behöver vi också absorbera enorma mängder koldioxid för att hamna på en stabil nivå. Det finns flera lösningar på detta, där den urgamla beprövade modellen med skogsplantering är central.
På senare tid har dock nya tekniska metoder utvecklats. Carbon Capture and Storage (CCS), som vi nämnt tidigare, innebär att koldioxid som produceras av stora industrianläggningar fångas, komprimeras för transport och sedan injiceras djupt i en bergformation på en noggrant utvald och säker plats. Bara i USA har CCS-projekt hittills lyckats lagra nästan 160 miljoner ton koldioxid.
Och CCS-familjen fortsätter att växa. Snart får Stockholm en testanläggning för BECCS vid biokraftvärmeverket KVV8 i Värtan med potential att skapa en kolsänka på mer än två miljoner ton koldioxid per år. Ännu mer spännande blir det när vi börjar prata om att suga upp kol direkt ur atmosfären och skapa bränslen, plast och betong av luft. Det är just vad DAC -tekniken ämnar göra. På Island startade Climateworks nyligen den största DAC-anläggningen hittills, Orca. Inte konstigt att även oljejättarna har fått upp ögonen för denna futuristiska energikälla. Chevron är bland de största investerarna i Carbon Engineering och dess bränsle med det lämpliga namnet ’air to fuels’.
Allteftersom energiomställningen tar fart, blir det mer och mer uppenbart att även om det inte saknas utmaningar så finns det också gott om möjligheter. Morgondagens vinnare – från innovativa energibolag till framsynta investerare – blir de som väljer rätt och satsar smart. Det är lönlöst att leta efter den enda ultimata lösningen till energiomställningsgåtan. Hållbar elektrifiering måste gå hand i hand med utveckling av alternativa bränslen och innovativa tekniker att fånga och lagra koldioxid. Många bäckar små…

 

Bild Egor Shitikov från Pixabay 

Previous articleBiodiversity and Finance – Why and What?
Next articleFinns det en ESG -bubbla?