De tio största riskerna under COP28

På torsdag den 30 november 2023 inleds i Dubai, Förenade Arabemiraten FN:s klimatmöte COP28, den 28:e konferensen för parterna i FN:s ramkonvention om klimatförändringar (den s.k. Klimatkonventionen, även förkortad UNFCCC). Årets konferens går av stapeln mot bakgrund av extrema klimathändelser och alltmer brådskande varningar om den snabbt krympande tidsramen för världen att uppfylla målen i Parisavtalet. Nedan sammanfattar vi tio av de största riskerna under den laddade konferensdagordningen.

1. Den globala översynen: Enligt planerna ska den typen klimatöversyn (GST, Global stock-take) äga rum var femte år, och COP28 kommer att se kulmen av den första. Processen syftar till att utvärdera världens framsteg mot målen i Parisavtalet. Nyligen publicerade rapporterna från FN:s Miljöprogram (UNEP) och International Energy Agency (IEA) ger en fingervisning och belyser otillräckligheten i nuvarande ansträngningar. Förväntningarna är att ländernas kommande nationella planer (NDC:s, Nationally Determined Contributions) kommer att behöva justeras avsevärt under förhandlingarna vid COP28. Många regeringar kommer att behöva lämna in mer ambitiösa nationella klimatplaner 2025.
2. Klimatfinansiering: Ett mångfacetterat problem som innebär att såväl offentligt, som privat och filantropiskt kapital kommer att krävas för att mildra, anpassa och kompensera för effekterna av klimatkrisen. I sitt senaste brev till parterna konstaterar COP-presidenten Dr Sultan Ahmed Al Jaber att utvecklingsländerna kommer att behöva hjälp i form av 2,4 biljoner dollar i årlig klimatinvestering fram till 2030. Trots goda intentioner misslyckades givarländerna med att uppfylla sina åtaganden från 2009, vilka var att tillhandahålla 100 miljarder dollar per år fram till 2020. Även om denna summa nås under 2023 krävs det mer, och FN stöder arbetet mot ett nytt samlat kvantifierat mål (NCQG) fram till 2025.
3. En delad värld: Många av de kontroversiella punkterna under COP berör den enorma klyftan mellan välbärgade, utvecklade länder med höga utsläpp och den så kallade globala södern, som består av fattigare utvecklingsländer med historiskt låga växthusgasutsläpp. De senare är också mycket mer utsatta för de skadliga effekterna av klimatkrisen. De behöver brådskande hjälp med klimatfinansiering. Debatten om fonden för ”loss and damage”, som är avsedd att rätta till den historiska obalansen kommer återigen att vara en viktig del av COP28-agendan. Dessvärre innebär de höga kostnaderna för att delta på konferensen att utvecklingsländer har som regel långt färre representanter än G20 länderna eller kommersiella aktörer.
4. Subventioner för fossila bränslen: Dessa uppgick till 7 biljoner dollar globalt 2022, motsvarande 7,1% av världens BNP, vilket är en ökning med 2 biljoner dollar jämfört med 2020. Internationella valutafonden (IMF) förväntar sig att subventionerna kommer att öka ytterligare med den tilltagande bränsleförbrukningen i tillväxtländer. IMF inkluderar implicita subventioner såsom underprissättning av klimatskador och luftföroreningskostnader i sina siffror. Förhoppningen är att fler regeringar kommer att åta sig att kraftigt skifta balansen i klimatfinansieringen mot förnybara energikällor under COP28.
5. ADNOC (elefanten i rummet): Även om det inte är första gången som en COP-konferens hålls i ett oljeproducerande land har utnämningen av Al Jaber, VD för Förenade Arabemiratens nationella oljebolag ADNOC, till President för COP28, varit mycket kontroversiell. ADNOC har några av världens största olje- och gasexpansionsplaner som strider direkt mot netto-noll-målen. Det har även avslöjats att företaget rutinmässig fortsätter att flamma gas trots löften om motsatsen. Nyligen läckta konversationer indikerar att Al Jabers kontor har försökt utnyttja COP28 till att främja internationella affärer med fossila bränslen. Det återstår att se om han behåller någon trovärdighet som samordnare av dessa avgörande klimatförhandlingar.
6. Fossilbränslelobbyn: Varje år deltar fler och fler anställda eller lobbyister inom fossilbränsleindustrin i COP-sammanhang. Vid förra årets COP27 i Egypten närvarade uppskattningsvis över 600 delegater med sådana kopplingar, vilket överträffade antalet ombud från de tio mest klimatutsatta länderna. I ett försök att begränsa detta har FN infört regler om att företrädare för fossila bränslen måste deklarera sina branschkopplingar, även om dessa åtgärder kanske inte är tillräckligt stränga med tanke på vissa indirekta kopplingar. COP28 behöver även fokusera på livsmedel och markanvändning, som står för över en fjärdedel av globala växthusgasutsläpp. Tillsammans med produktionen av plaster satsar fossilindustrin hårt på sitt engagemang för gödselmedel i en värld som övergår till förnybar energi.
7. Teknologiska lösningar: Även om de flesta deltagarna i COP är överens om att dessa bör inkluderas i diskussionerna har olje-, kol- och gasproducenter kritiserats för sitt ständiga främjande av så kallade ”nedströmslösningar”, dvs. teknologiska lösningar för att minska existerande växthusgasutsläpp. Det är något uppmuntrande att se följande formulering i COP28-presidentens senaste brev: ”Att fasas ut från efterfrågan på, och utbudet av, alla fossila bränslen är oundvikligt och nödvändigt.” Men Oil and Gas Climate Initiative (OGCI) fokuserar nästan uteslutande på Carbon Capture and Storage, det vill säga avskiljning och lagring av koldioxid, samt andra teknologiska lösningar som stödjer fortsatt användning av fossila bränslen på lång sikt.
8. Naturen i fokus: Förståelsen för hur ekosystem, naturliga miljöer och biologisk mångfald kan motverka klimatförändringar och främja motståndskraften har ökat i samband med Kunming-Montreals COP15. Naturen står högt på COP28:s agenda International Union for Conservation of Nature (IUCN) är en av organisationerna som spelar en nyckelroll i diskussionerna. Tillsammans med ursprungsbefolkningars rättigheter kommer skyddet av natur och biologisk mångfald och dess kopplingar till klimatet att vara ett viktigt ämne under COP28.
9. Språkets kraft: COP-evenemang har ofta kännetecknats av långa debatter om terminologi, som användningen av ”phase down” eller ”phase out” med hänvisning till olja, kol eller gas. Fossilbränsleproducenterna använder ofta vagare termer när de uttrycker åtaganden om nettomål. Hänvisning till ”unabated” eller ”operational” utsläpp kan användas för att mildra gemensamma uttalanden vid COP och minska utsläppsskyldigheterna.
10. Politik: Närvaron, eller frånvaron, av världsledare vid COP-konferenser är ofta omdiskuterad. USA:s president Joe Biden och Kinas Xi Jinping förväntas inte delta utan skicka ombud. Storbritanniens premiärminister Rishi Sunak avböjde inbjudan till COP27 men planerar att delta den här gången, trots att han nyligen dragit tillbaka flera av Storbritanniens klimatåtaganden. Politiseringen av klimatdebatten hotar att hindra en internationell samordning av klimatåtgärderna, och valet av populistiska politiker som Argentinas Javier Milei riskerar att äventyra konsensus. Dessutom kan miljöaktivister inte agera fritt i de Förenade Arabemiraten, som officiellt förbjuder obehöriga protester och kritik mot sina ledare. Trots COP28-presidentens försäkran om en fullständigt inkluderande COP28, har tillåtna demonstrationer begränsats till utpekade områden långt från huvudevenemanget, och miljöaktivister fruktar.